Teknik
Jag arbetar med geometriska former. Romber, kvadrater, trianglar och rektanglar, ej cirklar. Olika färger och mönster. Allt av små små tygbitar. Vissa alster är endast nålade med knappnålar. Andra är sydda på maskin.
Skapar med känsla
Jag skapar utifrån min känsla jag får när jag ser något som väcker en inre behaglig känsla. Jag känner mig närbesläktad liksom innesluten i motivet.
Det första jag gör är att med blyertspenna och papper tecknar en skiss. Mycket enkel. Såvida jag inte behöver studera en form speciellt noggrannt
För att kunna skapa bilden av objektet, låt oss säga en allé med kastanjeträd eller någon annan art, då vill jag inte att träden ska se ut som björkar. Alla träd har sin egen arts utseende. Så är det alltid med nya objekt. Det gäller att hitta det som är typiskt för arten. Jag behöver inte teckna mer än en studie av varje art alltså är inte skissen en fullvärdig teckning av en exempelvis kastanjeallé.
Så fort det gäller naturen så gör jag skissandet utomhus.
Storskaliga motiv
I ateljén plockar jag fram lakansväv som jag använder som duk för mina alster. Hur stor eller liten ska bilden bli? Det beror på motivvalet. Alltså varierar storleken. Låt oss ta t ex en allé. Där känner jag att stora bildytor känns bekvämast för mitt sätt att skapa. Inte för att det går lättare rent praktiskt utan för att jag kan på ett mer naturligt sätt spegla min känslorymd i överförandet mellan hjärna, magkänsla och handen. Jag kan se och utforska den vaga inre strukturen inom mig. Det är absolut inte solklart hur bilden ska uppträda när den är så att säga färdig för att ramas in.
Småskaliga motiv
När jag väljer ett småskaligt motiv, t ex en fågel, då blir stora ytor besvärande. Jag har en åsikt att en fågel inte skall upplevas som en elefant och att en allé upplevs som en minivärld. Det är min värld. Man kan mycket väl vända på utfallet.
Det blir alltså en mycket mindre bild och mitt perspektiv i mina känslor söker en annan väg att återge motivet. Här kommer det intellektuella i fokus åtminstone va det gäller själva fågeln. Min uppmärksamhet måste ha skärpa för att på den lilla ytan skapa den lilla fågeln med all dess karaktär. Man kan kanske inte tro det men all inre privat känsla för det specifika i naturen finns där. Det är i den mjuka framtoning som artens speciella egenuttryck finns. Att den är ett levande väsen.
Det underlättar alltså att motivet är smått.
När jag väl valt motiv och storlek. Fäster jag upp duken på väggen. Det går utmärkt med häftpistol.
Jag ser på min pappersteckning och tecknar med krita eller vad jag har till hands en skiss av skissen.
Det beror på motivet. Är det ett ”hav” blir det ett streck som markerar horisonten och ett streck som markerar strandlinjen. Ska det finnas en horisont i motivet så finns den alltid med. Motivet är så stationerat inom mig att det varken går eller ens är en fråga att flytta horisonten under arbetets gång.
Är motivet en allé så markeras horisonten, vägen och trädplaceringen. Horisonten och vägen är viktigast för mig. Men trädplacering kan ändras men det påverkar mitt ljusinsläpp i bilden. Alltså är jag noga med att känna efter att jag är på samma våglängd i mitt yttre jag som i mitt inre jag.
Detta samarbete med mig själv är mest konkret i en fågelbild när jag ska överföra min skiss från en naturupplevelse till praktisk bild. Jag har inga problem med att ta hjälp av ett bra foto som beskriver artens dignitet. Det är just i den teckningsbearbetningen som min intellektuella upplevelse och min magkänsloupplevelse finner artspecifikationen
Val av material
När jag är klar med teckningsförberedelserna så är det dags att hitta material. En ganska abstrakt upplevelse. Jag kan ärligt säga att jag vet inte i vilken färgskala eller överhuvudtaget vilka tyger som jag ska använda. Det gäller att ha ett tonnage eller flera tonnage tyger. Det är begagnade kläder som jag köper på loppmarknader.
Varför gör jag det. Jo de färgerna som textilen har, har utsatts för både ljus och slitage så att de efter ytterligare antal tvättar behåller sina färger åtminstone mycket liten skiftningsförändring uppstår.
Om jag ska försöka berätta hur jag väljer mina tyger så kan jag inte det. Det går inte att göra det. Inte för mig. Jag kan bara berätta hur jag tror jag gör och varför jag gör som jag gör.
Jag är en konstnär som har mitt ursprung i naturen och därmed väljer jag färger som håller en viss plats. En grund för ljusets påverkan av naturupplevelser. Hela detta spektra med regnbågen Och alla katter är grå i mörkret brukar man säga är mycket intressant. Tyvärr hjälper det inte mig mycket i mitt val av tyger.
Här kommer även in ett moment att jag väljer mönstrade tyger. Allt från blommigt, prickigt, rutigt till diffust mönstrat. Det är även strukturer och givetvis enfärgat i alla nyanser. Men inte grått. Grått stannar uttryck enligt mig. Det behöver bara vara en liten nyans av en annan färgskala i det gråa så ger det liv.
Textilen är sällan tonad så jag har inte de möjligheterna utan får lösa problemet på ett annat sätt.
